[vc_row][vc_column][vc_column_text]Nätbrottslighet, databrott, IT-brottslighet eller cyberbrott är ett sätt att bryta mot lagen genom att använda internet, till exempel att stjäla någons lösenord eller att skicka ut falsk information genom att tränga sig in i någon annans datornätverk. Många olikartade brott begås på internet, som normalt klassificeras efter typen av brott, såsom olaga hot, barnpornografibrott, och ekonomisk brottslighet. Internet kan vara platsen där brottet begås som i olaga hot, eller en plats där brottslighet planeras.

I Sverige anmäldes 38 564 IT-relaterade brott år 2011. Motsvarande siffra 2012 var 52 198, en ökning med mer än 13 000 brott jämfört med föregående år.

Nätbrottsligheten består av traditionella brott som numera begås över nätet (såsom skattebrott), traditionella överföringsbrott vars modus operandi förändrats till följd av nätet (såsom bedrägerier med kreditkort), nya brottstyper som uppkommit med internet (såsom nätverksattacker), och “plattformsbrott” när ett brott begås med internet för att utföra ett annat brott (såsom spam och malware).

Databrott, eller IT-brott, definieras som dataintrång och datorbedrägeri, i svensk lagstiftning. Vanligaste brotten i Sverige när nätet används är bedrägeri, handel med illegala tjänster, barnpornografibrott, näthat, våldsbrott där gärningspersonen använder internet för att planera brott, gromning, phishing och skimning.

Med cyberbrott avses av Europol brott som malware, utnyttjande av barn för sexuella ändamål, betalningsbedrägerier och bluffrakturor, social engineering inklusive phishing, nätverksattacker, attacker på kritiska infrastrukturer, kriminella ekonomiska affärer, och kriminell samverkan över nätet. När Darknet och Tor används till brott innefattas också detta i termen cyberbrott.  Läkemedelsbrott bedrivs ofta som cyberbrott.[/vc_column_text][/vc_column][/vc_row]